Historien om Kriminella Gitarrer började inte i ett dike, ej heller på en rökig, stökig klubb nånstans i Skåne. Nej, Kriminella Gitarrers tillblivelse var betydligt konventionellare än så. Tre unga män träffades 1974 på Gymnasieskolan i Klippan och upptäckte att de hade ett gemensamt intresse, rockmusik. Anders Pålsson från Perstorp ägde ett stort intresse för svensk, tysk och polsk progressiv rock, Anders Sjöholm från Ljungbyhed var intresserad av rockmusik i största allmänhet, men amerikansk i synnerhet, och Mats Pettersson från Klippan led delvis av samma åkomma. På rasterna i skolan träffades dessa sjuttonåringar och diskuterade sina senast köpta skivor och sina favoritartister; The Velvet Underground, The Doors, The New York Dolls, Amon Düül och Jummagumma bland många andra.

Anders Pålsson, som hade en dyster samvaro med en klarinett på Perstorps musikskola bakom sig, var också mycket intresserad av elektronik, däribland bandspeleri och Josty Kit, och lyckades intala skolans musiklärare till någon form av individuell undervisning i "elektronisk musik". Undervisningen bestod i att han lämnades ensam med en bandspelare av märket Revox och en Moog synthesizer. På något sätt lyckades han dra in sina rockmusikfrälsta skolkamrater i detta. Så blev det att pojkarna varje fredagseftermiddag under sin andra årskurs på gymnasiet samlades i ett grupprum intill skolans bibliotek. Förutom bandspelaren och synthesizern hade de med sig en gitarr och några skrammelinstrument och mellan dessa väggar skapade så grabbarna en mängd inspelningar som idag - tro mig! - skulle ha klassats som legendariska . Om det nu inte varit för att man nästa fredag träffades igen och raderade dem med nytt oväsen.

Efter en tid började Anders S sjunga och spela gitarr i det rockband som Anders P:s bror Bengt bildat tillsammans med några grannpojkar i Perstorp. Man tog sig namnet Riot och under åren 1975-1977 sjöng Anders S med detta band. Samtidigt fortsatte Anders P och Mats, tillsammans med ytterligare en kamrat, med sina ljudcollage; inspelningar av tamburiner, fågelkvitter, fransktalande latinlektorer och rinnande vatten mixades ihop till ett subtilt ljudgyttjebad för att sedan framföras vid några högtidliga tillfällen. Bland annat framfördes verket "Befriade från skolan" vid skolavslutningen 1975 och "Maskinerna ska dö" på en konsert i Höganäs under Kullabygdens musikvecka 1976.

Anders P, allestädes roterande runt med bandspelare och mikrofon, följde givetvis också Riot under dessa år och gjorde inspelningar med gruppen. En del av de tidigaste kompositionerna av Anders S - bland dessa den på ett envetet två-tonsriff uppbyggda "Crazy psychopath" och "Kick the hell out of you" - blev också dokumenterade under denna tid.

Vid slutet av 1976 inhandlade musikläraren på skolan, Bo-Ingvar Olsson, en fyrakanalers bandspelare av märket Teac. Den placerades sedan i ett vindsrum på Kyrksalshuset, byggnaden där musikskolan i Klippan var inrymd. I januari 1977 bildades så, på initiativ av den frisinnade Olsson, en musikförening som fick namnet Bombadill . Föreningen skulle främst syssla med "elektronmusik", något som idag ter sig främmande för de flesta som senare kom att höra talas om Studio Bombadill. Men en genuin nyfikenhet på vad man kunde åstadkomma med bandspelare, ekomaskiner, synthesizers och en del andra ljudförvrängande apparater fanns faktiskt parallellt med ambitionen att skapa "vanlig" rockmusik. Det lilla vindsrummet högst upp på Musikskolan blev för en kort tid föreningens studio.

Vad som rörde sig i huvudet på Anders S 1976-1977 kan vi väl knappast ens gissa, men ett kort referat av hans yttre bana kan kanske belysa händelseutvecklingen. Anders köpte regelbundet den engelska musiktidningen New Musical Express (som han samlade i högar på sitt rum hemma i Skäralid utanför Ljungbyhed) och följde noggrant vad som hände på rockmusikfronten i Storbritannien och USA. Han sjöng med Riot, men hemma spelade han både gitarr och sjöng och han hade börjat skriva egna låtar. Sommaren 1976 besökte han London och upplevde på plats den första upplagan av Sex Pistols och en del andra nymornade engelska punkband. Han lät sig inspireras av dessa nya engelska band, "punk" och "ny våg" som deras musik kom att betecknas. Anders tilltalades av deras framtoning och anammade en hel del av deras idéer. Till favoriterna Lou Reed, Iggy Pop och Jim Morrison fogades en ny förebild, Sex Pistols sångare Johnny Rotten. Anders började också så smått att tillägna sig punkens klädstil.

I februari 1977 besökte Anders S London igen, nu i sällskap med Anders P, under en vecka och upplevde något av den tid då den engelska punken genomgick sina mest spektakulära födslovåndor. Resan blev omtumlande och ytterligare en bekräftelse på att något genomgripande höll på att förändra livet för de killarna. Idén om ett svenskt punkband med en "svensk" identitet började växa fram i Anders medvetande och han kom så småningom också på ett slagkraftigt namn, Kriminella Gitarrer . Namnet hämtade han från ett New York-bands singelbaksida, "Criminal Guitars", som han läst om (men inte hört).

Tillbaka i Skåne bildade Anders P, Anders S och Mats på våren 1977 en "musikproduktionsgrupp" med namnet KLOAAK . Fantasin och påhittigheten flödade mer än tidigare och man uppfann nu också sina alias. Anders Sjöholm blev Stry Terrarie , namnet måhända påverkat av de engelska förebildernas djärva efternamn såsom Rotten och Vicious. Anders Pålsson tog sig titeln demonproducent och namnet Pål Spektrum, en parafras på den amerikanske skivproducenten Phil Spectors namn. Och med Spectors devis "Tomorrows Sound - Today" som mönster satte Pål för enkelhetens skull "Dagens Ljud - Imorgon" som sitt motto. Mats Pettersson gav sig själv ett artistnamn som var både dåligt och onämnbart och fick därför strax byta ut det mot det enkelt folkliga Mats P . Under namnet Kloaak fortsatte man sina inspelningar av ljudcollage men dessa kom alltmer att närma sig rockmusik. Strys halvakustiska Hagström-gitarr och en gammal radio som Stry fått av sin far blev för en tid framåt huvudaktörer i inspelningsarbetet på Kyrksalshusets vind. Inspelningarna man gjorde under våren 1977 var tydligt inspirerade av den engelska punken. Man gjorde också några egna, nästan "riktiga", låtar, däribland "Knugens kuk" och "Vietnam", som senare kom att hamna på Kriminella Gitarrers repertoar.

Framemot sommaren 1977 försökte Stry påverka Riot till en inriktning mot punkrock, något som inte tycktes passa medlemmarna i bandet helt. Han blev också mer övertygad om att han ville sjunga på svenska. Visserligen spelade Riot en av Strys nykomponerade låtar, "Anarki", som han skrivit inspirerad av Sex Pistols "Anarchy in the UK", men en riktig grogrund för punkrock var Riot inte. Idén om ett band med namnet Kriminella Gitarrer hade växt sig stark hos Stry och han uppfattade det som viktigare att det bandet skulle ha en identitet som stämde överens med punkens grundtankar än att det innehöll skickliga musiker (eller ska vi kanske säga musiker över huvud taget). Stry spelade sista gången tillsammans med Riot i juni 1977 på en musikfest i Stadsparken i Klippan, arrangerad av Musikföreningen Bombadill. Han uppträdde här för första gången (något beskänkt) med punkens yttre attribut; svart kavaj, kortklippt spretigt hår, omoderna militärglasögon och en suspekt armbindel med öststatskommunistiska symboler.

På sommaren började Stry så smått att spela med en fjortonårig klippanpåg, Alf Olofsson, som han träffat på Bombadills musikfest. Alf, med det smidiga artistnamnet Affe , tog ut ett halvt års veckopeng i förskott och köpte en basgitarr och en stor, röd hemmabyggd basförstärkare. Högtalarelådan, med grova, metallförstärkta beslag, döptes på grund av sitt skräckinjagande yttre till "Pansarvagnen". (Det krävdes minst två man för att flytta denna stora pjäs, vilket ledde till att gruppen senare fick engagera en s k roadie.)

Stry invigde Affe i sina planer på ett punkband och de försökte fånga in en gitarrist till ett blivande Kriminella Gitarrer. Några killar provspelade utan att bli permanenta medlemmar. Men som en följd av Strys tidigare (och pågående) samarbete med Mats P i Kloaak blev det så att Mats P, som nyligen börjat spela gitarr, blev bandets gitarrist.

Problemet med att skaffa en trumslagare var likartat. Man hade en föreställning om att trummor var självklara i ett rockband, även om Pål Spektrum vid något tillfälle, då han lyssnat på trion, ansåg att "det var tillräckligt mycket oväsen ändå". Stry tyckte annorlunda och jakten på en trummis fortsatte. Några ungherrar provspelade under sommaren 1977, men tillräckligt med tycke uppstod inte. Först i september 1977 kom man i kontakt med Per-Åke Holmberg, en femtonårig lintott från Källna i kommunens yttre utmarker. Per-Åke hade tidigare inte spelat med någon grupp utan delat sin fria tid mellan att spela ishockey i Rögle BK och trummor hemma i källaren i Källna. Efter ett benbrott blev det lugna puckar, men med lårbenet läkt blev det desto mer trummor. Unge Holmberg fördrev mycket av sin tid med att sitta hemma och spela till sina grammofonskivor. Per-Åke visade sig snabbt vara rätt man för Kriminella Gitarrer. Ett hårt och resolut driv i spelet blev den grundstomme som visade sig vara nödvändig för de för övrigt amatörmässiga musikerna. Per-Åke hade heller inga problem med en eventuell identitet som "punkare"; på eget initiativ dök han vid första repetitionen upp med ett örhänge, i form av ett rakblad, i näsan. Ett artistnamn för Per-Åke, Sticky Bomb , konstruerades inom kort och så var Kriminella Gitarrer komplett.

Under sommaren 1977 hade Studio Bombadill flyttats från vinden på Kyrksalshuset till en källarlokal i samma byggnad. Stry, Pål och Mats P sprutmålade 778 äggkartonger från Äggcentralen i Hässleholm i en klädsamt grön färg och klistrade i ljuddämpande syfte upp dem på studions väggar och tak. Efter två månader kom dock Klippans regelkunnige brandchef på inspektion och beordrade omedelbart ned kartongerna, men ersättning i form av ljudisolerande fiberplattor kom - med Bo-Ingvar Olssons välsignelse - snabbt på plats.

Hösten och vintern 1977-78 repeterade Krim Git - en behändig förkortning för Kriminella Gitarrer som nu började användas - frenetisk i såväl Studio Bombadill som i en lokal hos Studiefrämjandet i Klippan. Framför allt så gällde det att spela fort, energiskt, och med uttalad aggressivitet och desperation. Stry försedde gruppen med en imponerande ström av låtar. Nästan alla med en oherrans massa ackord som hastigt skulle kastas omkring på gitarrhalsarna och Mats P och Affe hade fullt sjå med att spela de knyckiga ackordsföljderna i någorlunda takt. De höll sig till ackord- och grundtonsspel av absolut enklaste modell; några gitarrsolon och basgångar hann man lyckligtvis inte med (och någon ambition till detta fanns inte heller). De talande låttitlarna angav i viss mån den ton som genomsyrade Strys texter; "Äcklig", "Inte intressant", "Restriktioner", "Anna-Greta Leijons ögon", "Styr och ställer", "Lögn", "Hett skit", "Femtonårstjej", "Stockholms pärlor", "Fem sekunder", "Silvias unge" och "Hitlers barn".

Gruppens första spelning inför publik kom att bli på en skolavslutning inför jullovet på Snyggatorpsskolan i Klippan den 16 december 1977. Sticky och Affe fick tillfälle att framträda för sina skolkamrater och Stry och Mats P återvände med lätt ångest till den grundskola de lämnat fyra och ett halvt år tidigare. Spelningen genomfördes i ett halvmörker i skolans matsal som gjorde att Mats P och Affe hade lite svårt att hitta lägena för sina fingrar på gitarrhalsarna, men spelning genomfördes trots detta med framgång. Den uppenbarelse som Stry Terrarie utgjorde fick nog en och annan högstadieelev att känna att de varit med om något som var lite mer än en vanlig discokväll på skolan. Kriminella Gitarrer hade blivit lokala rockhjältar bland en del av bygdens fjorton- och femtonåringar. (En pikant detalj från spelningen var att Stry Terrarie använde en av skolmatsalens mjölkkannor som spottkopp under framträdandet, och att Mats P, utan framgång, försökte läska sig mellan låtarna ur samma kanna; han trodde det var dricksvatten.)

I början av januari 1978 spelade man så in en skiva i bästa "vi-gör-det-själva"-anda som spridits inom den svenska musikrörelsen under det tidiga sjuttiotalet. Inspelningen gjordes av Pål Spektrum på fyra kanaler i Studio Bombadill; fem mikrofoner kopplades rakt in i Strys Hagström-sångförstärkare som fick fungera som mixer. Trummor och gitarr lades på ett spår, bas på ett annat, Strys sång på det tredje och så ytterligare en gitarr på det fjärde spåret. Och vid mixningen så lade man på ytterligare en gitarr, samma spel och samma ljud, även där. (Det visade sig senare att de kondensatormikrofoner man lånat av de tidigare Riot-medlemmarna saknade strömkälla, så det var endast två mikrofoner som tog upp ljud vid inspelningen, men det räckte tydligen.) Spåren mixades med samma förstärkare ner till oförfuskad mono, alla oljud i täta lager ovanpå varandra. Pål Spektum, nu demonproducent även på papperet, orienterade sig i den affärsmässiga sidan av skivproduktion och såg till att den primitiva inspelningen blev graverad och pressad som femhundra singelskivor. Och den 21 februari 1978 levererade så Svensk Grammofonindustri i Bro Sveriges första punkskiva till Klippan, Vårdad klädsel med Kriminella Gitarrer. B-sidan, Förbjudna ljud , var något av Kriminella Gitarrers signatur med sin slutkläm; "Vi är kriminella, vi är Kriminella Gitarrer!" Skivan bekostades av Kloaak, dvs Stry, Pål och Mats P. Till en omslagsbild fotograferade gruppens "manager" Magnus Gustafsson- i avsaknad av andra arbetsuppgifter - gruppen framför Baldakinens entré i Helsingborg. Den allsidige Pål Spektrum, blivande mellanstadielärare, använde fingerfärdigt sina kunskaper i äkta pappslöjd och knåpade hastigt ihop ett skivomslag. Omslagen kopierades upp på en vanlig kopiator, skars till och veks innan skivorna med omslag stoppades i ett enkelt plastemballage. Skivorna såldes sedan av Krim Git själva till släkt och vänner. Även några enstaka exemplar såldes vidare till skivhandlare och nådde på så sätt ut utanför Nordvästra Skåne. Efter två-tre månader var upplagan slutsåld med ett litet ekonomiskt överskott och Pål och Krim Git satsade på en ny singel.

Den andra singelskivan , Silvias unge, spelades in strax efter att Stry bestämt sig för att lämna gruppen och flytta till Malmö. Han började känna sig hämmad av Kriminella Gitarrers musikaliska och idémässiga begränsningar. Dessutom var det ingen dans på rosor att vara punkare i det raggarnäste som Klippan var vid den här tiden. På något sätt var det orimligt att vara en föregångare inom svensk punkrock och samtidigt bo i svensk landsort där man en testosteronkokande lördagskväll kunde bli både jagad och misshandlad för att man var kortklippt och råkade gå klädd i svart kavaj.

Under våren 1978 hade också Kriminella Gitarrer, med måttlig framgång, spelat ytterligare några gånger inför publik, bl a i Ängelholm och Malmö. Man hade också gjort en avstickare till Göteborg där man gemensamt med Malmöbandet Problem under två kvällar försökte underhålla göteborgare på rockklubben Errol´s.

I juni och juli 1978 spelade man så in Silvias unge , Hitlers barn och Anarki . Anarki var, som tidigare nämnts, Strys första låt som inspirerats av punken och fanns redan på Riots repertoar våren 1977. Inspelningsarbetet var lite mer avancerat den här gången och man kostade på sig att göra mixningen i stereo på Studio Bombadills nyinköpta mixer. Men eftersom Pål Spektrums förebild, Phil Spector, gjorde sina mest kända inspelningar under devisen "Back to mono", angavs det på skivans etikett att den var i mono, trots att så inte var fallet. Inspelningen visade också upp lite mer vilja till "arrangemang", bl a utmärks inspelningarna av att Sticky Bomb gjorde en del pålägg av slagverksinstrument. I augusti 1978 gavs singeln Silvias unge/Hitlers barn ut, men Anarki fanns inte med på vad som ursprungligen varit planerat som en EP.

Inom den svenska, "icke-kommersiella" musikrörelsen hade nu en tvär omsvängning ägt rum i inställningen till "punk" och "ny våg". Där man tidigare tagit avstånd från punkrock såsom varande en kommersiell, ytlig skrivbordsprodukt hade punken nu blivit accepterad för sin rebelliska anti-kommersiella attityd och musikrörelsens distributionsbolag visade intresse för den svenska punken. Silvias unge/Hitlers barn fick som en följd av detta en bättre spridning än Vårdad klädsel. Ett av musikrörelsens bolag, SAM-distribution i Waxholm, tog sig an distributionen av skivan och 1200 ex såldes med relativt god spridning över Sverige.

Men till sommaren 1978 försvann Stry till Malmö och de tre kvarvarande medlemmarna hade inga ambitioner att fortsätta spela. Man ville dock spela in ytterligare en av de singlar man planerat, Knugens kuk . Knugens kuk var ju en av de mer uppseendeväckande låtarna som funnits på repertoaren och det var känt att en skivutgivning var planerad. Så i stället för att lägga av helt bestämde man sig i alla fall för en inspelning och kontaktade då Olle Drejare, en sjuttonårig Stidsvigskille som tidigare spelat i gruppen Torsson. (Torsson hade också nyligen upplösts, men hade också tankar om att göra en skiva innan man definitivt lade av.) Så under hösten 1978 repeterade man med Olle, nu med artistnamnet Olle Bop , inför en inspelning som kom till stånd i januari 1979 då Knugens kuk och Stig Bomb spelades in. Stig Bomb var en självbiografisk historia som - ja, just det! - trumslagaren Sticky Bomb knåpat ihop. Man spelade även in en låt som Olle gjort om magknip och andra medicinska besvär - Doktor, hjälp!

Strax efter att Silvias unge givits ut hade ytterligare några band med anknytning till Musikföreningen Bombadill spelat in skivor i föreningens studio. Perstorpsbandet The Push, som utgjordes av medlemmarna i Riot utan Stry, gav ungefär samtidigt ut en singel och gruppen Torsson spelade under hösten 1978 in några låtar som var menat som en avskeds-EP. Noise, ett band bestående av fem tretton- och fjortonåringar från Perstorp, spelade i december 1978 under Påls och Mats överinseende in tre låtar i Studio Bombadill. Alla dessa inspelningar resulterade i utgivningar av singelskivor tidigt på våren 1979. Vid denna tid kom så dessa fyra grupper överens om att göra en samlings-LP och senare på våren spelades nya låtar med Noise, The Push och Torsson in. Dessa inspelningar kombinerades med Kriminella Gitarrers Knugens kuk (maskerad till Knugen skuk) och Stig Bomb och gavs i maj 1979 ut på en LP-skiva med namnet Svensk Pop. Skivan fick relativt stor uppmärksamhet i svensk press och radio, framför allt för den opretentiösa attityd som genomsyrade gruppernas texter, men även för en okonstlad musikaliska framtoning. LP:n Svensk Pop blev så småningom en blyg liten klassiker inom svensk popmusik och såldes i drygt 5.000 exemplar.

Trots att den enda avsikten med den andra upplagan av Kriminella Gitarrer bara hade varit att få Knugens kuk inspelad innan man lade in gitarrerna i garderoben, blev det så att man fortsatte att spela inför publik. Krim Git spelade således - dock utan större framgång - på några rockklubbar och musikfester under våren 1979 i Skåne och Göteborg.

Med sig i flytten till Malmö tog Stry inte bara sin Hagström-gitarr utan även sin fantasi och sin förmåga att skriva låtar. Hans kreativitet hade - tyvärr - inte smittat de andra medlemmarna i bandet i alltför hög grad. Mats P, Olle och Sticky började trots allt att kämpa på med att försöka förnya repertoaren. Många av Strys låtar var textmässigt så personligt hållna att det därför var naturligt att de följde med honom till Malmö och de grupper, Besökarna och Garbochock, han kom att spela med där. Men även de låtar som var "Krim Git-låtar" mer än "Stry-låtar" fick det nya bandet problem med att spela. Delvis berodde detta på att Mats P helt enkelt inte klarade av att spela gitarr och sjunga samtidigt, men även på att han inte var en så självklar frontfigur på samma sätt som Stry tidigare hade varit. Men det var också så att den nya upplagan av Krim Git kände av de begränsningar "punk-idealen" gav. De egna, nykomponerade Krim Git-låtarna var musikaliskt sett i stil med de tidigare (kanhända något mer influerade av The Clash jämfört med en tidigare påverkan från The Sex Pistols), men de var textmässigt betydligt idéfattigare än Strys låtar. Framför allt så gick det trögt för dem att över huvud taget få fram nya låtar.

Till Kriminella Gitarrer hade Olle inte bara fört med sig gitarrsolon och mollackord utan även sitt intresse för blues och rhythm & blues, ett intresse han delade med Mats P. De övriga medlemmarna blev också mer intresserade av amerikansk garagerock och brittisk rhythm & blues och repertoaren kom att fyllas ut med så kallade covers ur dessa genrer. Kriminella Gitarrer kom, som punkband betraktat, ganska snart att gå på tomgång. Och de tyckte nog att det var betydligt roligare att spela en Kinks-låt eller "Louie, Louie" än att framföra egna låtar som ändå inte kändes tillräckligt rätt i sitt uttryck. Man kan nog säga att "punkstadiet" - musikaliskt sett - var passerat för medlemmarna i gruppen sedan en bra tid tillbaka, medan gruppens identitet - åtminstone i sin publiks ögon - var oförfalskad punk.

Så när Kriminella Gitarrer på våren 1979 påbörjade inspelningar som eventuellt skulle användas för en LP tillsammans med Noise blev det av sammanlagt nio låtar bara tre som färdigställdes. Efter sommaren kom så Kriminella Gitarrers tredje singel, 36 patroner med den instrumentala Svetsad på baksidan. Och trots att medlemmarna upplevde sig som flytande i bakvatten så visade dock en del skivköpare intresse för skivan och upplagan på 2000 exemplar sålde slut på en månad.

Men det var ett håglöst och oinspirerat band som gav sig ut på en liten turné hösten 1979 och spelade i Karlstad, Örebro och Stockholm. (Som uppvärmning inför denna riksomfattande turné lyckades man i alla fall slå publikrekordet på Fritidsgården i Munka Ljungby, 255 betalande i en lokal något större än ett ordinärt klassrum. ) Väl hemma efter detta lilla äventyr, som snarare skulle kunna betecknas som ett misslyckat skolmognadsprov, repeterade gruppen några enstaka gånger. En av de sista egna låtarna gruppen arbetade med hette talande nog Dålig stämning, men ingen ovilja rådde mellan medlemmarna. Men det var ingen som sörjde när gruppen utan yvigare diskussioner lade in de ostämda gitarrerna i malpåsarna och drog en lättnadens suck.

Icke desto mindre hade Kriminella Gitarrer påverkat medlemmarnas självtillit till det bättre och ingjutit mod i dem och förlöst talanger som kom dem till glädje i det fortsatta livet.

Stry Terrarie flyttade som sagt till Malmö, bildade grupperna Besökarna och Garbochock, och värvades 1981 till Stockholm och Ebba Grön och senare Imperiet. Efter några år i Stockholm vände han dock åter till Malmö och spelade med flera olika Malmöband (bl a Babylon Blues, som under en tid hade Sticky Bomb på trummor). Idag är han sitt rockmusikintresse trogen och arbetar i sin hemmastudio med ett ihärdigt komponerande och envetet inspelningsarbete. Som om han aldrig hade gjort något annat, vilket heller ingen tillfrågad kan minnas.

Sticky Bomb engagerades som trumslagare i Torsson efter sin tid med Krim Git och gick sedan vidare till det framgångsrika Malmöbandet Wilmer X där han sedan 1982 varit takthållare. Han har på senare tid också drygat ut sin tid (och kassa) med att arbeta som discjockey och är - med all rätt - hedersmedlem i ishockeyklubben Rögle BK.

Affe släppte för en tid intresset för musiken, sålde sin bas och förstärkare och köpte en motorcykel istället. Efter några år förde hans intresse för Jaguar-bilar honom till en tillvaro som svensk generalagent för reservdelar till denna brittiska lilla sportbil. Sedan ett tiotal år tillbaka har han dock återvänt till rockmusikbranschen och har arbetat med ett eget skivbolag, Raw Power UK, som ambassadör för svensk indiepop i London och som turnéledare i USA för bl a The Soundtrack Of Our Lives.

Olle Bop bildade efter något år ett rhythm & blues-band, där Mats P senare värvades som sångare. Bandet ombildades 1986 till Dolkenihåsan, spelade jordigare och lerigare rock efterhand som åren gick och fastnade, efter ett femtontal år på de mindre scenerna i nordvästra Skåne, i en uppförsbacke som bara tycktes bli brantare och brantare.

Mats P behöll också några år efter Krim Gits upplösning intresset för popmusik och fungerade under några år framåt som inspelningsledare och administratör i Svenska Popfabriken, skivbolaget som bildades efter utgivningen av samlings-LP:n Svensk Pop. Han hann då med att medverka vid skivproduktioner med bl a Torsson, Noise, Kommissarie Roy och Johnny & Dom Andra.

Om CD/LP-samlingen Förbjudna Ljud med Kriminella Gitarrer utgiven 2003 kommer att ge bandet en mer betydelsefull plats i Den svenska rockhistorien än vad de tidigare haft är väl tveksamt, men icke desto mindre är det väl först med denna skiva som den definitiva slutpunkten för bandet sätts, tjugofem år efter att deras första skiva gavs ut.

INSPELNINGSUPPGIFTER OCH LITE ANNAT

Den första upplagan av Kriminella Gitarrer varade från september 1977 till juli 1978 och bestod av Stry Terrarie, sång, Mats P, gitarr, Affe, bas och Sticky Bomb, trummor. Med denna sättning spelades Vårdad klädsel, Förbjudna ljud, Silvias unge, Hitlers barn och Anarki in. På de flesta av inspelningarna lade Stry på gitarr i efterhand. Vid ett tillfälle, på Hitlers barn, spelade Stry bas, då Affe fann inspelningsarbetet enahanda och somnade i en av Studio Bomdadills loppmarknadsmässiga fåtöljer. (Affe vaknade yrvaket upp till de sista tonerna av inspelningen, men förstod nog inte riktigt vad som pågick.) Mats P sjöng som regel unisont med i refrängerna och Sticky gjorde vid det andra inspelningstillfället pålägg av maracas och kastanjetter. Denna upplaga av gruppen spelade inför publik vid sex tillfällen; i Klippan , Ängelholm, Malmö och Göteborg.

Den andra upplagan av Krim Git spelade tillsammans från augusti 1978 till december 1979. Sättningen var Mats P, sång och gitarr, Olle Bop, gitarr, Affe, bas och Sticky Bomb, trummor. Olle och Sticky sjöng också på en del låtar. I januari 1979 spelade man in Knugens kuk, Stig Bomb och Doktor, hjälp! Förutom att Sticky även här i efterhand lade på rytminstrument spelade Pål Spektrum en förtjusande saxofon på Stig Bomb. Sticky sjöng förstås på Stig Bomb och Olle på Doktor, hjälp! (Doktor, hjälp! hamnade som ett solonummer för Olle Bop på LP:n Svensk Pop.) Gitarrsolot på Stig Bomb spelades av Christer Lundahl, dåvarande basist i Torsson.

Tidigt på sommaren 1979 spelade man in Svetsad, Nitad, Hotad och Öka samt 36 patroner, Öppna ögon, Kriminella Gitarrer och en ny version av Stig Bomb. Av dessa färdigställdes endast 36 patroner, Svetsad och Öppna ögon.

Den andra upplagan av Kriminella Gitarrer spelade inför publik vid nio tillfällen; i Malmö, Svalöv, Lund och Göteborg på våren 1979 och i Munka Ljungby, Karlstad, Örebro och Stockholm på hösten samma år.

Text: Mats Pettersson

Till diskografin